Ekonomisk politik

Det är märkligt…

Så många det är som har svårt att få det gå ihop ekonomiskt. Fattigsverige är på väg tillbaka.

Alliansen vill sänka skatterna… För de flesta löntagare och inte minst pensionärerna innebär det att de får någon hundralapp mer i månaden.
För de som har det gott ställt innebär det någon (eller några) tusenlappar mer.

Folk stirrar sig blinda på att de ska få mer pengar efter skatt, men glömmer vad det kostar i form av högre avgifter, sämre personaltäthet på sjukhus och vårdhem, utförsäljning av statens (kommunernas och landstingens) egendomar.

Med högre skatt kan fler anställas inom det offentliga. Då kan fler betala skatt, och fler har råd att handla…

Under den industriella revolutionen pressades de anställda till sämre och sämre arbetsvillkor och löner. Inte förrän de gick samman och kunde via strejker höja sina löner blev livskvaliten högre och företagen gick bättre.
Företagen går bra när många kan handla deras varor. För att det ska kunna ske måste människor ha en dräglig lön och drägliga levnadsvillkor.

Utan lön kan man inte handla, och då går företagen i konkurs…

Se på Grekland…
Ja, de har inte skött allt de borde, men om man sätter allt för hårda villkor kommer ingen av dem att ha råd att köpa något allt. Då kommer den staten verkligen att gå i konkurs.

EU är ett fredsprojekt, ja…
Men det är också den fria marknadens projekt. Där företagen styr. Samtidigt tar företagen uppenbarligen inget ansvar…

Vi behöver uppenbarligen gå tillbaka till den ”blandekonomi” vi hade i Sverige förr.

Vi borde sluta lyssna på alla dessa Nobelpristagare i ekonomi, som nästan samtliga stödjer den fria marknaden (där få tar sitt ansvar för andra)

Var blev det av ordet solidaritet!!!

Häftigt…

Det är rätt häftigt att se de där snygga tonårstjejerna igen…
Så många drömmar man haft om dem 😉

Fast nu är de ju inte tonåringar längre. Det är 40 år sedan jag såg dem senast.
Men när vi var i tonåren förvred de skallen på varenda en av oss killar. Hormonerna var helt i olag…, eller var de det? 😉

Det var lite grand som om tiden hade stått stilla.
Att träffa dem igen, och på världens bästa ungdomsgård, Strandbadens Camping i Falsterbo var skitkul.

Campingen lades ner efter säsongen 1975, och idag finns där ingenting mer än förvuxen vegetation. Badmintonbanorna finns kvar, fullständigt övervuxna av mossa, men skrapar man bort den så finns asfalten där. Linjerna på banan finns också kvar. Man kunde verkligen göra färg på den tiden.

Att gå omkring på området och fundera över var toaletten egentligen var…, och att TV-apparaten som stod på gaveln på toaletten, att den fick stå kvar utan att någon stal den. TV-apparaten vi satt framför, utomhus, och tittade på Frankensteins monster med Boris Karloff, och andra klassiska skräckfilmer.

Och var var det egentligen tomten låg? Där tältet eller husvagnen fanns, men där man bara fanns på natten. På dagen fanns man vid badmintonbanan. Antingen spelade man, eller så tittade man på någon som spelade…, eller så var man bara. Snackade, umgicks, med kompisarna.

Och dansbanan, den i trä, som var ett andra hem. Där flipperspelen stod.., och jukeboxen. Dansbanan som brann ner, och ersattes av en anskrämlig byggnad, som borde brinna ner…

Tre saker skapade återträffen…
1. Min tanke på att göra en hemsida om campingen, men jag startade en grupp på Facebook istället. Ingen lade väl märke till den, den första tiden. Det var mest för min egen skull och som någon slags terapi. Sedan började brorsan sprida ”rykten” om den.

2. Brorsans tanke på en fika nere på campingen. Det var ganska långt innan sidan på Facebook egentligen fått spridning.

3. Torbjörns kommentar om att det hade varit kul med en återträff.

Ja, så blev det. Vi var 17 stycken som träffades.
Det var två vuxna, och så vi 15 barn och tonåringar. De vuxna är idag runt 80.., och vi andra är inte fullt så unga som tonåringar heller, även om vi nog kände oss lite så idag.

Och visst ska vi göra om det, på något sätt. Alla som var där var överens om det. De om inte kunde idag, missade verkligen något…
Men det kommer fler chanser…

Dina och mina åsikter…

Ursäkta mig, men jag har en annan åsikt än dig, och det tänker jag fortsätta med.
Jag accepterar att du har en annan åsikt, och jag respekterar det. Jag ber dig bara fundera över en del saker…

En gång för nästan hundra år sedan började en man tala till sitt folk.
Sitt och sitt för resten…
I vilket fall som helst ville han förändra samhället. Han var besviken på hur saker och ting hade utvecklat sig.

Vad är det bästa man kan göra då?
Man hittar en yttre fiende. Någon man kan ge skulden för allt. Arbetslösheten, ekonomin, skatterna…
Har man en yttre fiende behöver man inte tänka på de saker som är fel. Man kan alltid skylla på dem.

Det är väldigt enkelt att hitta en yttre fiende, och det man påstår behöver inte ens vara sant. Det behöver bara stödja ens egna åsikter och man måste kunna få folk att tro att det är sant.

Sen ska man bara övertyga folk…, och egentligen är väl det väldigt lätt. För vem vill inte egentligen tro att ”allt” är någon annans fel?

Börjar du förstå vart jag vill komma? Då slutar du säkert att läsa nu eftersom du tycker jag har fel. Eller så, någonstans så kanske du förstår vad jag menar.

Jag pratar naturligtvis om Adolf. Hitler, alltså.
Han hittade judarna. Allt kunde skyllas på dem. Jag menar, de till och med dödade Jesus. Inte för det spelade någon roll för Adolf. Han brydde sig ju inte speciellt om religion. Men ändå.

Nu kan man fråga sig… Vem har nu hittat någon man kan skylla på, och vem är det man kan skylla på?
Jo, invandrarna förstås…

Hade vi inte haft en massa invandrare hade allt varit bra. Ekonomin hade varit bättre, skatterna lägre och arbetslösheten hade naturligtvis varit mycket lägre…, eller?

Resonemanget känns kanske igen, men nu har du väl slutat läsa. Kanske  finnas möjligheten att jag har rätt, eller så tycker du inte om det jag skriver. Då blir du irriterad eftersom jag inte delar dina åsikter.

Nä, jag gillar inte alla invandrare, lika lite som jag gillar alla svenskar. Men bara för att jag ogillar en svensk, så innebär inte det att jag ogillar alla svenskar. Sätt in ordet invandrare i det sammanhanget.

Egentligen har jag inget problem med att du tycker som du tycker, så länge det inte finns en person som lyckas rida på dina åsikter, precis som Adolf red på tyskarnas åsikter på 1920-talet.
Adolf var duktig på att övertyga folk. Han hade samma åsikter som de flesta.

Problemet med Adolf var att han var en duktig demagog.

Att du tycker som du gör… att invandrare är ett hot, är inget problem.
Men det blir ett problem när många tycker som du, och det blir ett ännu större problem när vi får personer som engagerar sig i politiken som tycker som du. Speciellt om de utnyttjar dig.
När de tycker att de kan använda järnrör mot folk som inte tycker, tänker eller ser ut som du.

Du kan tycka att jag har fel.
Du kan möta mina argument mer andra.
Det är OK…

Skulle du av någon anledning läsa hela den här texten, och känna att du behöver skriva några ”väl valda ord” till mig då har du förmodligen redan gått över gränsen.

Den dagen du hotar eller tar till våld för att mina åsikter inte stämmer med dina…
Då har du blivit farlig.
Farlig för Sverige, farlig för vår demokrati, farlig för vår yttrandefrihet.

Den dagen är du farligare än alla invandrare i hela Sverige!
Då har du blivit en anhängare, en medlöpare, av precis samma sort som de som följde Adolf.

Det största problemet är trots allt att de flesta tyskar inte trodde att Adolf skulle gå så långt…

Men det gör väl inte de invandrarfientliga rasisterna i Sverige…

Eller??

Sorg och saknad

Idag för 88 år sedan föddes han som så småningom skulle bli min far… Pappa.

Han hade det inte lätt som liten. Hans mor, min farmor, var ganska sjuklig. Efter sju graviditeter, med fyra missfall och ett barn som dog efter något dygn, så hade hon två barn. Hon hade dessutom TBC och man hade gasat den ena lungan.

Pappa och hans syster vistades tidvis hos släktingar, men kom också att bo en tid på Marklunda barnhem utanför Osby.

Som 17-åring ryckte han in i det militära, och blev så småningom stamanställd i Skövde, på T2. När han långt senare pensionerades hade han uppnått kaptens grad.

Enligt vad han berättat sökte han in på lärarhögskolan, men slutade ganska snart. Enligt honom själv hade de svårt för hans skånska. Troligen var det pengarna som tröt.

Han träffade Linnea, gifte sig och fick ett barn. Ett slag bodde de i Malmö, men hon ville norrut. Det ville inte han. Det blev skilsmässa.

Han började på Spårvägen i Malmö, och en kväll 1951 hamnade bussen i Limhamn där man hade hamnfest…

Där träffade han den stora kärleken i sitt liv, min mor… Mojan…

1953 förlovade de sig, 1954 gifte de sig. Sen föddes jag och min lillebror. Vi bodde i Limhamn, och på somrarna från 1963 campade vi i Fasterbo, på Strandbadens camping. Livet log.
Någon gång under de här åren köpte pappa en Tandberg rullbandspelare…

1968 gick flyttlasset till Ystad, efter att företaget där pappa jobbade sålts till Persöner i Ystad.
Mojan trivdes i Ystad. Det gjorde inte pappa, så 1969 gick flyttlasset tillbaka

1973, den 16 januari, tog hans liv slut…

Nä, han dog inte, men det gjorde Mojan. Hon gick bort i magcancer, och pappa började på många sätt gå under.
Han gick ut och dansade på helgkvällarna. Allt för att slippa sitta hemma och tänka. Han drack en del.

1976 lades Strandbadens camping ner, och vi flyttade till Ljungens camping. Där träffade han Lilian. De gifte sig. Det fungerade bra några år, men så småningom blev det skilsmässa.

Han flyttade till en lägenhet i Malmö 1991.

Runt 2005 hade jag lyckats få igång rullbandspelaren, och kunde överföra ljudet från den till datorn. Jag brände en CD-skiva. På den sjöng min mor.

Att se honom när han lyssnade på den var fantastiskt. Han ömsom skrattade, ömsom grät. Jag tror aldrig jag tidigare sett honom så rörd. Det var fantastiskt!

Imorgon är det sex år sedan jag såg honom, när vi firade hans 82-årsdag.
Jag, Christoffer och Robin samt min bror och hans son, Adrian var där.

Några dagar senare hittade min bror honom död i sängen…
Idag skulle han ha blivit 88 år…

Pappa, jag saknar dig!

Rädsla

Jag måste tillstå att jag är rädd…

Under mina år som lärare har jag träffat på invandrarfamiljer från alla jordens hörn, många av dem fantastiska människor. Många har det gemensamt att de har flytt från krig, förföljelse och naturkatastrofer. Andra har kommit hit för att få ett jobb.
De är från bland annat Serbien, Bosnien, Chile, Irak, Egypten, Thailand, Kongo och Kuwait… En och annan har till och med varit från Danmark eller Tyskland.

De har det gemensamt att Sverigedemokraterna tycker de är mindre värda.
Jag förstår inte det.

Alla människor är lika mycket värda.
Det betyder inte att jag tycker om alla andra människor. För mig är de människor som behandlar andra människor som mindre värda, inte värda att bry sig om.

Jag är, i princip, fullblodssvensk. I min släkthistoria kan jag inte hitta många invandrare. De flesta är skåningar eller smålänningar. Det lär finnas en kille från Masurien som kom hit i mitten av 1600-talet.
Jag borde vara drömväljaren för SD, men jag tycker inte som de!

När jag läser om nazisternas attack mot vallokaler blir jag rädd. Jag ser 30-talets nazister framför mig. Hur ett fåtal, med hjälp av mindre vetande och lurade människor, får stöd av människor som borde förstå bättre. Ungefär som nu, när Svenskarnas parti har stöd från Sverigedemokraterna. För inbilla er ingenting annat. Sverigedemokraterna har tillräckligt många sympatisörer som ställer upp på Svenskarnas partis åsikter.

Politik…

Face it…

Vilket samhälle vill du ha?

Våra partier talar hel tiden om kostnader och om skatter, sänkta eller höjda, och om statens (landstingets, kommunens) inkomster och utgifter….

Tänk om det var så enkelt…

Låt mig ta ett exempel – sjukvården…

Kostnaden för sjukvården är, i princip, samma vad vi än gör. Visst kan man minska antalet vårdavdelningar (så att fler sjuka får vårdas hemma). Visst kan vi få vårdpersonalen att ta färre och mindre raster, och därmed ha färre anställda
Men är det verkligen det vi vill?
Om du blir sjuk, allvarligt sjuk. Vill du verkligen då ligga ensam på avdelningen utan att någon tittar till dig och kanske pratar med dig en stund?
Har du svårt att ta in det? Tänk då på hur din mormor eller farmor, eller mormors far blev behandlad…

Det är här det obehagliga kommer in… Skatter…, eller avgifter.

Genom att betala skatt betalar du efter förmåga för vad som kan hända dig. Alternativet är avgifter.

Har du hög lön… då har du råd med avgifterna (i viss utsträckning)…
Har du låg lön då är skatterna ett bättre alternativ, för du kommer inte at ha råd med högra avgifter. Eller åtminstone är det i längden bättre för dig rent ekonomiskt.

Samtidigt kan man fråga sig… Har du medkänsla?  Empati? Då är skatter bättre för dig och de flesta.

Nej… Jag tycker inte heller om höga skatter. Jag vill betala så lite som möjligt. Men den dagen jag blir sjuk och eller gammal vill jag ha ett värdigt liv.

Naturligtvis kan det här omsättas i alla sektorer av samhället.

Har du någon form av empati röstar du inte på Alliansen, av förklarliga skäl. De vill ha lägre skatter och att du ska betala själv. Alla ska betala lika mycket, vare sig man är lokalvårdare eller direktör.

Sverigedemokraterna? Absolut inte. Mer empatilösa människor får man leta efter….

Jag vill ha ett samhälle vi kan leva i tillsammans, oavsett vem vi är. Där vi tillsammans bidrar efter förmåga!

 

Kommentar

De senaste dagarna har vi på SO-lektioner läst etik i alla klasser på högstadiet, och i årskurs 8 hade vi idag med ”Elevens Val” för första gången och där började vi ett litet arbete om partier. På en del av dessa lektioner har Svenskarnas partis möte på Limhamns Torg och de händelser som ägde rum där kommit upp och hur olika människor kan uppfatta dem.

I samband med ”elevens val” berättade jag just om vad som hände på Limhamns torg och om containrarna som utgjorde skydd på ett håll.

Alla eleverna uttryckte sin motvilja mot nazisterna. När jag då berättade att det var 5 nazister som var på torget (enligt en uppgift i media), och att det var dem polisen skulle skydda fick jag en underbar kommentar.

”5 stycken? Då kunde de ju lika gärna ha suttit i ett rum”.

Kanske det. Kanske kunde de ha suttit i en av containrarna. Tre vällovliga syften hade då uppnåtts.

  1. De hade varit skyddade mot demonstranterna. Allt enligt grundlagen.
  2. Polisen hade inte behövt skydda dem, och utsätta sig för demonstranternas missnöje.
  3. Man hade sluppit höra eller se dem.

Hade man sedan haft ett bra lås till containern, så hade man kunnat kasta bort nyckeln också…

Jag avskyr deras åsikter!

För mig är de pest och kolera,  Svenskarnas Parti, Sverigedemokraterna och likasinnade.
Jag önskar ingenting hellre än att stoppa dem, helst utrota dem från jordens yta. Det finns inget försvar för deras åsikter.

Jag är född och uppvuxen i Sverige. Mina föräldrar och mor- och farföräldrar också. Faktiskt hittar jag inga invandrare under 19- och 1800 talet i min släkt. Så långt jag hunnit i min släktforskning finns där inga under 1700-talet heller. Jag måste vara drömmen för en Sverigedemokrat på det viset.

Det finns invandrare jag inte tycker om, precis som det finns svenskar jag tycker illa om. Men det är personer, inte grupper… Och, ja… visst kan jag bli lite skrämd av folk när man möter stora grupper på stan, och visst kan jag ibland tänka tanken att ”mitt Sverige” håller på att försvinna. Det Sverige jag är uppväxt i.

Men mitt Sverige är bara mitt, och det har bara funnits i min tankevärld, för Sverige har alltid varit ett invandrarland. Folk från andra länder har kommit hit. Tyska fogdar och valloner från Belgien är tidiga exempel på det.
Folk kommer inte hit för att de vill, utan för att de flyr från något. Krig, förföljelse och svält. Precis så flydde hundratusentals svenskar till USA under 1800- och början av 1900-talen.

Jag stödjer med andra ord demonstrationen igår i Limhamn. Jag stödjer emellertid inte att demonstranter maskerar sig och kastar sten. Den form av protest många sysslade med, visslingar, sång, rop och liknande som dränkte SvPs budskap är fullt tillräckligt. När demonstranter tar till våld gynnar det bara dem de vill protestera mot. Om inte demonstranterna fattar det är de illa ute. Dessutom blir oskyldiga demonstranter inblandade och skadade därför att de råkar komma i vägen. Det gör också att protesterna och demonstrationerna blir mindre eftersom folk inte vågar sig dit av rädsla att bli skadade.

Nä, jag var inte där. Jag har inte sett eller hört mer än det jag läst i tidningen och på nätet. Jag vet bara att polisen var där för att utföra ett jobb som förhoppningsvis de gärna sluppit göra, därför att det också strider mot deras egna åsikter. Där de redan i förväg visste att attacker från vissa demonstranter skulle ske.

Polisvåld kan aldrig försvaras. Men om du blir utsatt för stenkastning och liknande av en folkmassa som är många fler reagerar du med adrenalin, och tar i mer än du borde. Det är inget försvar, men mänskligt.

Churchill lär ha sagt: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.”
Demokrati har många fel, somliga kallar det majoritetens förtryck, men det ger oss också möjligheten att uttrycka våra åsikter och påverka den politik som förs.
Problemet är ju att man då kan framföra åsikter, som en stor majoritet inte tycker är rumsrena. Men om man nu hindrar nazisterna, var drar man gränsen nästa gång.
Då är det bättre att dränka deras åsikter i ljud!

På ett sätt påminner mig situationen om Tyskland på 20-talet, när olika politiska grupper slogs på gatorna, kommunister mot nazister. Vi vet hur det gick.

Angående Reinfeldt tal om ökade flyktingströmmar

Efter Reinfeldts tal häromdagen ska, enligt Aftonbladet, nu Sverigedemokraterna lägga om sin valstrategi.  Jag tror att det beror på brist på empati och omvärldskunskap hos Jimmie Åkesson och hans gelikar.

Det började med att Reinfeldt hade den stora fräckheten att prata om ökad invandring.
Ingen hade varit gladare än jag om världen hade varit utan en massa flyktingar. Tänk en värld utan naturkatastrofer, krig och terrorism.

Bristen på omvärldskunskap är när man tror att m an kan rädda folk i närområdet när IS (Islamska staten) konsekvent tvingar folk med andra religioner att konvertera till Islam. Man tvingar dessutom muslimer med andra uppfattningar att anta IS åsikter.
Sådant händer även på andra platser i världen till exempel i östra Afrika.
Extremister och terrorister finns nämligen överallt, och de är inte bara muslimer. Det finns många extremister även i kristna länder. Enligt min åsikt har vi t ex Tea Party-rörelsen i USA.
Krig och förtryck finns också på många platser i världen.

Var sätter man gränsen? Var är närområdet?

Var är empatin när man inte egentligen bryr sig om andra människor och deras, mer eller mindre, omöjliga levnadsförhållanden. Skulle nu någon Sverigedemokrat läsa det här, så betyder empati ungefär medkänsla, det vill sig förmåga att sätta sig in i någon annan persons situation och ha förståelse för dem och de förhållanden de lever under…

Ett sådant parti kan vara eller bli oerhört farligt. För om politiker inte har någon empati, så kommer det förr eller senare att också drabba dig. Sådana politiker vill inte jag ha, förmodligen inte du heller.

Minns vad Heinrich Heines (1797 – 1856) skrev: ”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor”. Det gjorde man i Nazityskland. SD är deras arvtagare.

Så gör som jag. Rösta INTE på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet.

Är man intresserad av whisky är ett besök i Skottland ett måste.

Ifjol var jag i Speyside, och bodde då i en av Skottlands högst belägna byar, Tomintoul. Det var en mycket trevlig liten by, som låg mycket vackert.

Den här gången gick resan till whiskyns Mekka, Islay. Har man som whiskyälskare inte varit här, då bör man åka dit.

Till Islay kan man flyga från Glasgow, men vi valde att flyga till Edinburgh och köra bil i 3 timmar till Kennacraig där båten till Islay går ifrån. På vägen passerar man Loch Lomond och andra vackra platser.

llar

Framme i Kennacraig tar båtfärden cirka två timmar.
Vi körde iland i Port Askaig, vars hamn ligger skyddad av höga klippor.
Därifrån körde vi till vårt Bed & Breakfast, Dha Urlar, i Cruach strax utanför Bowmore, som är största orten på ön. Där bor ca 800 av öns 3200 invånare.

Första kvällen åt vi på Hotel Bowmore, och efter måltiden ville vi naturligtvis ha en whisky.

pb

Ägarens son, Peter, gav oss listan och vi noterade priser på mellan £3,40 och £19 för en ”dram” (=2,5 cl)…
Det sistnämnda var en Octomore, världens rökigaste whisky (?). Det tyckte vi naturligtvis var lite dyrt, så vi tog en av de billigare. Då tog Peter fram Octomore Orfeus och slog upp en centiliter åt mig, så jag fick prova, free of charge…
Det var och är den godaste whisky jag druckit.

Under våra fyra dagar på Islay besökte vi alla destillerierna på Islay och även det på ön Jura.
På Jura bor det bara 200 invånare, och enda sättet att ta sig dit är med en liten färja, som tar 10 minuter, från Port Askaig.

ju

kil

 

Jura

 

 

 

 

Islay

 

 

v

 

 

Vanlig väg på Islay

 

 

För att lära sig mer om whisky kan man gå på rundturer på destillerierna. Trots att tillverkningsprocessen är likadan på alla destillerier, lär man sig alltid något nytt. En rundtur kostar ofta runt £5, och man får ofta en dram eller två efter rundturen, och ibland ett whiskyglas med destilleriets gravyr

Islay har världens rökigaste whisky, men inte all är rökig. Bruichladdich har både världens rökigaste och helt orökig whisky.

Eller varför inte prova en ”whisky and chocolate-pairing på Caol Ila. Man får någon centiliter av 5 av deras whiskysorter och fem olika chokladbitar, och ser om de passar ihop eller inte, om de förstärker varandras smak eller inte. Verkligen njutbart!

Behöver jag säga att jag hade några flaskor med hem? J

Efter Islay hade vi en dag i Edinburgh. Vi gjorde ett snabbt besök på ”The whisky experience”, utställning och försäljning. Köp inte er whisky där bara, eller någon annanstans i Edinburgh. Den är bara dyrare.

Köp whiskyn på destillerierna. De har ofta större och ner intressant sortiment… och billigare.