månadsarkiv: maj 2015

Häftigt…

Det är rätt häftigt att se de där snygga tonårstjejerna igen…
Så många drömmar man haft om dem 😉

Fast nu är de ju inte tonåringar längre. Det är 40 år sedan jag såg dem senast.
Men när vi var i tonåren förvred de skallen på varenda en av oss killar. Hormonerna var helt i olag…, eller var de det? 😉

Det var lite grand som om tiden hade stått stilla.
Att träffa dem igen, och på världens bästa ungdomsgård, Strandbadens Camping i Falsterbo var skitkul.

Campingen lades ner efter säsongen 1975, och idag finns där ingenting mer än förvuxen vegetation. Badmintonbanorna finns kvar, fullständigt övervuxna av mossa, men skrapar man bort den så finns asfalten där. Linjerna på banan finns också kvar. Man kunde verkligen göra färg på den tiden.

Att gå omkring på området och fundera över var toaletten egentligen var…, och att TV-apparaten som stod på gaveln på toaletten, att den fick stå kvar utan att någon stal den. TV-apparaten vi satt framför, utomhus, och tittade på Frankensteins monster med Boris Karloff, och andra klassiska skräckfilmer.

Och var var det egentligen tomten låg? Där tältet eller husvagnen fanns, men där man bara fanns på natten. På dagen fanns man vid badmintonbanan. Antingen spelade man, eller så tittade man på någon som spelade…, eller så var man bara. Snackade, umgicks, med kompisarna.

Och dansbanan, den i trä, som var ett andra hem. Där flipperspelen stod.., och jukeboxen. Dansbanan som brann ner, och ersattes av en anskrämlig byggnad, som borde brinna ner…

Tre saker skapade återträffen…
1. Min tanke på att göra en hemsida om campingen, men jag startade en grupp på Facebook istället. Ingen lade väl märke till den, den första tiden. Det var mest för min egen skull och som någon slags terapi. Sedan började brorsan sprida ”rykten” om den.

2. Brorsans tanke på en fika nere på campingen. Det var ganska långt innan sidan på Facebook egentligen fått spridning.

3. Torbjörns kommentar om att det hade varit kul med en återträff.

Ja, så blev det. Vi var 17 stycken som träffades.
Det var två vuxna, och så vi 15 barn och tonåringar. De vuxna är idag runt 80.., och vi andra är inte fullt så unga som tonåringar heller, även om vi nog kände oss lite så idag.

Och visst ska vi göra om det, på något sätt. Alla som var där var överens om det. De om inte kunde idag, missade verkligen något…
Men det kommer fler chanser…