månadsarkiv: oktober 2014

Sorg och saknad

Idag för 88 år sedan föddes han som så småningom skulle bli min far… Pappa.

Han hade det inte lätt som liten. Hans mor, min farmor, var ganska sjuklig. Efter sju graviditeter, med fyra missfall och ett barn som dog efter något dygn, så hade hon två barn. Hon hade dessutom TBC och man hade gasat den ena lungan.

Pappa och hans syster vistades tidvis hos släktingar, men kom också att bo en tid på Marklunda barnhem utanför Osby.

Som 17-åring ryckte han in i det militära, och blev så småningom stamanställd i Skövde, på T2. När han långt senare pensionerades hade han uppnått kaptens grad.

Enligt vad han berättat sökte han in på lärarhögskolan, men slutade ganska snart. Enligt honom själv hade de svårt för hans skånska. Troligen var det pengarna som tröt.

Han träffade Linnea, gifte sig och fick ett barn. Ett slag bodde de i Malmö, men hon ville norrut. Det ville inte han. Det blev skilsmässa.

Han började på Spårvägen i Malmö, och en kväll 1951 hamnade bussen i Limhamn där man hade hamnfest…

Där träffade han den stora kärleken i sitt liv, min mor… Mojan…

1953 förlovade de sig, 1954 gifte de sig. Sen föddes jag och min lillebror. Vi bodde i Limhamn, och på somrarna från 1963 campade vi i Fasterbo, på Strandbadens camping. Livet log.
Någon gång under de här åren köpte pappa en Tandberg rullbandspelare…

1968 gick flyttlasset till Ystad, efter att företaget där pappa jobbade sålts till Persöner i Ystad.
Mojan trivdes i Ystad. Det gjorde inte pappa, så 1969 gick flyttlasset tillbaka

1973, den 16 januari, tog hans liv slut…

Nä, han dog inte, men det gjorde Mojan. Hon gick bort i magcancer, och pappa började på många sätt gå under.
Han gick ut och dansade på helgkvällarna. Allt för att slippa sitta hemma och tänka. Han drack en del.

1976 lades Strandbadens camping ner, och vi flyttade till Ljungens camping. Där träffade han Lilian. De gifte sig. Det fungerade bra några år, men så småningom blev det skilsmässa.

Han flyttade till en lägenhet i Malmö 1991.

Runt 2005 hade jag lyckats få igång rullbandspelaren, och kunde överföra ljudet från den till datorn. Jag brände en CD-skiva. På den sjöng min mor.

Att se honom när han lyssnade på den var fantastiskt. Han ömsom skrattade, ömsom grät. Jag tror aldrig jag tidigare sett honom så rörd. Det var fantastiskt!

Imorgon är det sex år sedan jag såg honom, när vi firade hans 82-årsdag.
Jag, Christoffer och Robin samt min bror och hans son, Adrian var där.

Några dagar senare hittade min bror honom död i sängen…
Idag skulle han ha blivit 88 år…

Pappa, jag saknar dig!