månadsarkiv: september 2014

Rädsla

Jag måste tillstå att jag är rädd…

Under mina år som lärare har jag träffat på invandrarfamiljer från alla jordens hörn, många av dem fantastiska människor. Många har det gemensamt att de har flytt från krig, förföljelse och naturkatastrofer. Andra har kommit hit för att få ett jobb.
De är från bland annat Serbien, Bosnien, Chile, Irak, Egypten, Thailand, Kongo och Kuwait… En och annan har till och med varit från Danmark eller Tyskland.

De har det gemensamt att Sverigedemokraterna tycker de är mindre värda.
Jag förstår inte det.

Alla människor är lika mycket värda.
Det betyder inte att jag tycker om alla andra människor. För mig är de människor som behandlar andra människor som mindre värda, inte värda att bry sig om.

Jag är, i princip, fullblodssvensk. I min släkthistoria kan jag inte hitta många invandrare. De flesta är skåningar eller smålänningar. Det lär finnas en kille från Masurien som kom hit i mitten av 1600-talet.
Jag borde vara drömväljaren för SD, men jag tycker inte som de!

När jag läser om nazisternas attack mot vallokaler blir jag rädd. Jag ser 30-talets nazister framför mig. Hur ett fåtal, med hjälp av mindre vetande och lurade människor, får stöd av människor som borde förstå bättre. Ungefär som nu, när Svenskarnas parti har stöd från Sverigedemokraterna. För inbilla er ingenting annat. Sverigedemokraterna har tillräckligt många sympatisörer som ställer upp på Svenskarnas partis åsikter.

Politik…

Face it…

Vilket samhälle vill du ha?

Våra partier talar hel tiden om kostnader och om skatter, sänkta eller höjda, och om statens (landstingets, kommunens) inkomster och utgifter….

Tänk om det var så enkelt…

Låt mig ta ett exempel – sjukvården…

Kostnaden för sjukvården är, i princip, samma vad vi än gör. Visst kan man minska antalet vårdavdelningar (så att fler sjuka får vårdas hemma). Visst kan vi få vårdpersonalen att ta färre och mindre raster, och därmed ha färre anställda
Men är det verkligen det vi vill?
Om du blir sjuk, allvarligt sjuk. Vill du verkligen då ligga ensam på avdelningen utan att någon tittar till dig och kanske pratar med dig en stund?
Har du svårt att ta in det? Tänk då på hur din mormor eller farmor, eller mormors far blev behandlad…

Det är här det obehagliga kommer in… Skatter…, eller avgifter.

Genom att betala skatt betalar du efter förmåga för vad som kan hända dig. Alternativet är avgifter.

Har du hög lön… då har du råd med avgifterna (i viss utsträckning)…
Har du låg lön då är skatterna ett bättre alternativ, för du kommer inte at ha råd med högra avgifter. Eller åtminstone är det i längden bättre för dig rent ekonomiskt.

Samtidigt kan man fråga sig… Har du medkänsla?  Empati? Då är skatter bättre för dig och de flesta.

Nej… Jag tycker inte heller om höga skatter. Jag vill betala så lite som möjligt. Men den dagen jag blir sjuk och eller gammal vill jag ha ett värdigt liv.

Naturligtvis kan det här omsättas i alla sektorer av samhället.

Har du någon form av empati röstar du inte på Alliansen, av förklarliga skäl. De vill ha lägre skatter och att du ska betala själv. Alla ska betala lika mycket, vare sig man är lokalvårdare eller direktör.

Sverigedemokraterna? Absolut inte. Mer empatilösa människor får man leta efter….

Jag vill ha ett samhälle vi kan leva i tillsammans, oavsett vem vi är. Där vi tillsammans bidrar efter förmåga!