Kategoriarkiv: Allmänt

Att förödmjuka…

Igår satte jag mig tillrätta för att titta på semifinalen i fotbolls-VM mellan Tyskland och Brasilien.

Eftersom jag tippat Tyskland som vinnare höll jag naturligtvis på dem, även om Brasilien alltid varit en favorit.

Inledningen från Brasilien var snabb, men efter 10 minuter hade Tyskland kommit in i matchen, och strax därefter gjorde de sitt första mål…

Sen tog matchen slut, eller rättare sagt, sen var det ingen match längre. Efter 30 minuter led jag med Brasilien. Det var inte roligt längre. Brasilien var och blev utklassade och det syntes så tydligt hur dåligt spelarna mådde och hur besvikna och ledsna de var, precis som den brasilianska publiken.

Tyskarna spelade bra, naturligtvis. De sågade sig igenom Brasiliens försvar och gjorde mål på mål. Men någonstans började jag längta efter slutet, så de slapp att bli ännu mer förödmjukade. Önskade att Tyskland skulle lägga av med sin överlägsna fotboll, bara spela av matchen, inte göra fler mål. Kanske till och med låta brassarna få ett ”tröstmål”. Det fick de i och för sig, men inte förrän tyskarna ledde med 7 – 0.

Var går gränsen mellan överlägsen och förödmjukande?
Att förödmjuka någon på fotbollsplan på det här viset kan aldrig vara bra för någon.

Kan bara hoppas att Brasilien tar sig samman och vinner matchen om tredje pris, oavsett vem som blir motståndare.

Sorg…

Igår var jag på en tillställning jag inte ville gå på, en begravning.

Den avlidne, som dog av en följdsjukdom till gallsten, var en 23-årig före detta elev till mig.
Under mitt mentorskap för honom avled hans mamma under sommaren mellan åk 7 och 8. Familjen var alltså hårt drabbad redan innan.

Pojken var känslig, oerhört snäll och vänlig.  Många var de gånger då han behövde gå ut från lektionerna när gråten, av naturliga skäl, kom över honom.
Hans sätt att uttrycka sig speglade lite hur speciell han var, på många sätt. När vi vid något tillfälle besökte kyrkan ville han visa var hans mamma bodde, det vill säga var hon var begravd.
Vid ett tillfälle efter sin mammas bortgång fick han av en ovetande person frågan ”Vad jobbar din mamma med?”. Hans svar blev ”Hon jobbar som död”.

Nu är han själv borta. Kvar finns hans far och 2 år yngre syster.
När han började i åk 9,började hans syster i åk 7 på skolan. I början tänkte jag inte så mycket på det, men alltefter som tiden gick såg jag att hon verkade mycket starkare än honom.
Hon verkade ha lättare för sociala kontakter och hon tog för sig.

Så försvann han till gymnasiet, hon gick kvar och mitt intryck av henne förstärktes. Hon var den starka.
Efter att han slutade på skolan träffade jag honom bara några gånger, men fick höra att han fått någon form av diagnos, gått om gymnasiet, tagit studenten, och börjat på en eftergymnasial utbildning. Man kan fundera på varför hans problem inte diagnosticerades innan…

Så en dag i början av juni stod dödsannonsen i tidningen. Ingen visste något, ingen förstod något. Så småningom fick vi veta varför han gått bort.
Av en händelse träffade jag systern på en studentskiva, därför beslutade jag mig för att gå på begravningen.

Kyrkan var fullsatt. Släkt, vänner och gamla klasskamrater. Systern hade skrivit om honom, och prästen berättade för församlingen, med hennes ord, om honom. Om hur viktig han varit för henne och sina kamrater, om den värme, vänlighet och vänskap han spred.

Då började jag förstå att jag kanske haft fel om honom. Att han kanske varit starkare än jag trodde. Att systerns styrka kom från honom, att han gjorde henne stark.
Något svar kommer jag aldrig att få, men jag som så många andra kommer att minnas honom länge.

Vila i frid, Johan!

 

Är det bara jag..?

Vad är det organisationen Femen sysslar med?

Vad är det som gör att de tror att uppvisandet av sina bröst är ett inlägg i debatten om kvinnors frihet.
Jag sympatiserar absolut med grundtanken att alla människor, män som kvinnor, ska vara fria att klä sig och uttrycka sig som man vill. Åtminstone om det inte skadar andra.
Men behöver det inkludera nakenhet till varje pris?

Vad är syftet att göra det specifikt i en moské?
Är det verkligen att respektera sina medmänniskor att klä av sig nakna/halvnakna i en byggnad där så många tar på sig extra kläder för att visa sin vördnad inför något vi inte kan eller vill förstå?
Vad är det som gör att de tror att den nakna kvinnokroppen är så intressant i det här fallet?
Hade det inte räckt att ta av sig slöjan inne moskén? Hade inte det väckt tillräcklig uppståndelse?

Jag måste medge att jag inte förstår hela grejen med slöja…
Jag gillar långt vackert hår, oavsett färg. Jag kan inte förstå varför man måste dölja det under en slöja.
Jag kan heller inte förstå varför man på vissa platser i världen tvingas dölja håret, inför män och en gud, bara för att man är kvinna. Att det skulle vara att visa vördnad.
På en del sådana platser har männen ganska långt hår, och odlar dessutom skägg. Det kan till och med vara förbjudet att raka sig. Extra hårbeklädnad på en man är alltså bra?

Ville dessa kvinnor verkligen göra någon sensation skulle de kanske i stället raka av sig håret.
Vad skulle man göra i en moské om en kvinna kom in med helrakat huvud och utan slöja?

Jag…

blir ibland så irriterad, förbannad, glad, full av skratt…

..och ibland finns det ingen logik i hur jag reagerar på saker som folk sagt…

Nyfiken? Intresserad…?

LÄS!