Första året när jag slutat arbeta gick väldigt bra. Jag behövde verkligen tiden att landa och koppla av. Inte mycket vettigt blev gjort, men det gjorde mig ingenting. Det var bara skönt.
Men Vintern är en grå och tråkig tid, och vintern 23/24 var inget undantag.
Trots trevlig samvaro på bowlingen, en och annan After Work i Malmö, och inte minst genom Quiz på Dalby Gästis, som började sysslolösheten ta ut sin rätt.
Att kolla You Tube-kanaler, att släktforska och att någon gång däremellan ta fram gitarren, var inte en heltidssysselsättning.
I oktober var jag tillfrågad om jag kunde ställa upp på Nyvångsdagen, en dag då man blandar alla klasser och gör olika utmaningar. Det var en aktivitet jag tidigare sagt att jag kunde ställa upp på. Vanliga vikariat hade jag ingen lust med. Att gå in i en klass i ämnen man inte normalt har, har jag aldrig varit intresserad av, inte ens i mina egna klasser.
Nyvångsdagen är en trevlig dag när åk 9 har hand om stationer med olika sysselsättning, och åk 8 är chefer för en grupp på ca 20 yngre elever. Det är också där man som lärare hjälper till med de problem som kan uppstå (vilket det faktiskt sällan gör). Man följer bara med. Det är eleverna som ska ha koll.
Fredagen före novemberlovet hade jag blivit jag ombedd att vikariera på en Temadag på skolan. En alldeles lagom sysselsättning, och som jag också sagt att jag kunde ställa upp på. Då fick jag följa en mycket trevlig klass, 10C.
Dessutom, a la Pippi Långstrump, kunde jag ju få lov efteråt.
Avslutningsdagen var jag på besök i ovanstående klass. På det viset kunde jag ju få jullov.
Strax innan februarilovet blev jag uppringd av skolans rektor, som undrade om jag kunde ta hand om en elev i två dagar precis innan lovet. Jag hade haft elevens äldre syskon, med vilka jag trivts väldigt bra. Så “glad i hågen” svarade jag att det kunde jag. På det viset fick jag ju sportlov också.
Under sportlovsveckan undrade skolledningen om jag kunde fortsätta med det i två veckor efter lovet, vilket jag gjorde. Dessutom förlängdes det ytterligare två veckor, så nu fick jag påsklov också.
Det är en speciell känsla att återvända till sin gamla arbetsplats på det här viset.
Ingen förberedelse, inget efterarbete med rättning, bedömning eller betygsättning. Inga konferenser, inga möten med vårdnadshavare.
Jag behöver naturligtvis träffa lärarna till eleven för att få veta vad eleven ligger efter med, och behöver göra om vi sitter själv. Annars följer jag bara med i klassen. Trots det är jag oftast helt slut när jag kommer hem.
Men trevligt och roligt är det. Både mötet med eleverna, och samtalen med mina gamla (och några nya) kollegor.
När man läser i tidningarna om de problem som finns på många andra skolor, är jag tacksam för personalen, och inte minst eleverna, på Nyvångskolan i Dalby.
På högstadiet är personalomsättningen mycket låg, och lärare som fått sluta pga av arbetsbrist på skolan återvänder gärna om möjlighet ges.
Det finns inget “vi och dem” mellan elever och personal på skolan. Elevdemokratin, med klassråd, ett tiotal råd och elevrådsstyrelse, har en stor del i det. Personalen och eleverna arbetar tillsammans. Det har gjort att stämningen oftast är väldigt god.
Så efter lovet blir det en fortsättning…
Jag vet inte hur länge, men någon eller några veckor blir det kanske.
Allt för att jag ska kunna få sommarlov 🙂
Om det sen börjar i april, maj eller juni spelar inte så stor roll.