Valet 2018

Politik handlar om idéer.

De borgerliga (alliansen) vill (grovt uttryckt) främst att alla ska betala lika mycket skatt. Det gynnar de redan rika och missgynnar de som redan har lite. De vill ha privata initiativ, så att folk ska kunna tjäna pengar på andra t ex inom skola och sjukvård.

På vänstersidan vill man ha differentierad skatt. Man ska betala mer skatt om man tjänar mycket och mindre om man tjänar lite. Allt efter hur mycket man har råd. Solidaritet är honnörsordet. Det betyder också att du betalar för något som du kanske inte har nytta av, men kanske får igen på andra områden.

Skatt är ett intressant område i sig.
Tänk vården…
Det finns två sätt att finansiera vården – Avgifter eller skatt.
Just nu kostar det bara ett par hundra kronor att gå till läkaren. En operation kan kosta tiotusentals kronor.  Välj hur du vill ha det…
Om du varken vill betala skatt eller avgift… Då lägger vi ner vården. Något annat alternativ finns inte!

Politik handlar också om kompromisser, att jämka samman idéer för det allmännas bästa. Man ser kanske inte alltid vinsten i det, men ibland tar man en ”förlust” i en fråga för att få en ”vinst” i en annan.

Men varje parti har en grundidé.

I de flesta fall handlar det om alla människors lika värde, oavsett kön, ras eller religion.
Därför borde ingen rösta på Sverigedemokraterna i valet.

SD är rasistiska och nazistinspirerade och har en agenda som inget annat parti i riksdagen egentligen vill ha!
Detta syns i oerhört många uttalande som partiföreträdare gjort och fortfarande gör.
En riksdagsperiod där de får inflytande, skulle driva Sverige till ruinens brant.

Även personer som kanske inte är med i SD uttalar sig ofta med orden: ”När vi får makten ska vi avskaffa det…”
Det de vill avskaffa är mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, en fri press…

Rösta på nästan vem du vill, men rösta inte på SD i valet i september!

Nationaldagsnedstämdhet

Jag är hemskt ledsen, men jag firar inte nationaldagen, men är väldigt glad att det är en helgdag numera.

1983 blev ”Svenska flaggans dag” upphöjd till Nationaldag. En dag som ofta gick de flesta förbi, skulle plötsligt firas. Elever och skolpersonal kommenderades ut på skolgården, och det skulle sjungas och firas på olika sätt.
Därför är jag väldigt glad att nationaldagen sedan 1996 är en helgdag, så jag slipper.

I de flesta länder runt om i världen firas nationaldagen för att de blivit fria eller liknande. Inte Sverige, vi har aldrig behövt och fira en sådan dag. Istället är det två händelser i vår historia som hände den dagen som gett upphov till vår nationaldag, valet av Gustav Wasa 1523 och 1809 års regeringsform.

I det förstnämnda fallet kan man naturligtvis undra varför Skånelandskapen skulle vilja fira det??

Alltnog, vi firar, eller något…

Någon föreslog att vi istället borde ha midsommarafton som nationaldag. Finns det något svenskare än det. För Sverige är fantastiskt.
Över 200 år med fred, en fantastisk natur, med en stark demokrati och mycket annat… Fantastiskt!
Jag gläds när det går bra för våra lag i VM och OS t ex i ishockey, och med våra svenska idrottare när de lyckas i olika tävlingar de ställer upp i.

Men nationaldagar bygger på nationalism, och nationalism har aldrig för något gott med sig. Nationalismen orsakade första och andra världskriget, och många andra konflikter runt om i världen. Den har lett till folkmord och etnisk rensning. Den har lett till att man i länder inom EU numera försöker likrikta länder. Bara vara etniska ungrare, tjecker, svenskar, norrmän. Olika mycket i olika länder, och ju mer vi försöker likrikta desto mer kommer förståelse för andra att minska.

Jag har ingen aning om vad som kommer att hända i Sverige, men om likriktningen som vissa partier vill ha kommer att hända, så uppstår åtminstone en fördel. Kent Ekeroth och Katarina Janouch kommer inte vara välkomna. De är ju invandrare i första eller andra generationen.
Man kan ju också undra varför det är de personerna som är mest rabiata när det gäller folk som flyr hit från fattigdom och krig, men det är ju en annan sak.

Så… Leve Sverige, men inte nationalismen!

Kränkningar

Jag blir kränkt av att folk blir kränkta…

I morse läste jag, som vanligt Sydsvenskan. Favoritstunden på dagen. Kaffe, macka och morgontidningen

Jag hade fullständigt glömt vilken dag det var. Ja, jo, jag visste ju att det var påskdagen, men datumet hade jag fullständigt tappat.

Så där satt jag och läste vid frukostbordet, och ögonen föll på en artikel om pågatågen och deras namn och färg…

Det tog en stund innan jag fattade, men jag hann bli kränkt av vad som stod i artikeln. Här fanns alltså en massa människor som inte gillade namnet ”pågatåg”, och att huvuddelen av namnen var män, och… att man skulle måla om dem.

Där kom det… Man skulle måla om en del tåg och döpa om dem till kvinnonamn och binära namn, åtminstone en del. Anledningen var att en del av mansnamnen tillhörde män som troligtvis inte var så vänliga mot kvinnor… Metoo, you know.

Jag blev faktiskt kränkt. Kränkt, för att de skulle ta skattepengar för att måla om tåg bara för att det inte passade en del. Nog finns det väl viktigare saker att lägga skattepengar på: Sjukvården eller på pensionärerna till exempel. Man skulle nog kunna räkna upp många saker…

Sen förstod jag. April, april…
Tusan vad dum jag kände mig..
Ända till ikväll då jag läste att en kvinna reagerat negativt på aprilskämtet, och dessutom blivit intervjuad om det i Aftonbladet.

Hon tyckte inte om skämtet. Man ska inte skämta om så allvarliga saker… Speciellt inte om sexuella övergrepp.

Jo, det ska man! Nä, man ska inte skämta om sexuella övergrepp, men det var väl inte egentligen inte det man skämtade om, eller?
Om man inte får skämta om allvarliga saker på har mänskligheten nått en ny bottenpunkt. Om man tar sig själv på så stort allvar då blir livet inte bra.

Diskussionen om tösatåg, eller liknande, har funnits tidigare. Inget nytt under solen. Därför var också aprilskämtet så verklighetstroget.
Döp gärna nya tåg till Ellen Key, Fredrika Bremer, Gudrun Schyman. Eller varför inte Sara Lund eller Claes Schmidt.
Måla gärna tågen i vilken jäkla färg ni vill. Men gör det med nya tåg, inte gamla som egentligen inte behöver målas om.

Men framför allt fortsätt skämta. Galghumor är fantastiskt, Anna Lundh, och så träffande!

Vänder ett kapitel…

I natt har jag för första gången sedan 1984 bott själv. Båda sönerna har flyttat hemifrån!
Det känns väldigt märkligt, att bo själv.

Visst har de inte alltid bott hos mig, men någon av dem har varit skriven hos mig ända sedan skiljsmässan 1998. Ända fram till den 1 september i år har det varit enstaka nätter jag varit själv i huset.

Att den äldste fick återvända hem, var av olyckliga omständigheter, en missad uppdatering i bostadskön under studietiden. Men jag skulle inte vilja vara utan de 2,5 åren han tvingades flytta hem igen.
Nu har han köpt en lägenhet, och har ett bra jobb.

Den yngste bor i studentlägenhet och går på lärarhögskolan. Han lär inte behöva bli utan jobb när han är färdig om 3,5 år.

Jag är oerhört stolt över dem!! Jag skulle inte kunna önska mig bättre barn.

 

Så ett kapitel är slut. Vad händer nu?
Det finns ingen ”cliffhanger”, även om jag förmodligen hänger kvar i huset så länge jag jobbar kvar i Dalby.
Varför skulle jag byta bostadsort? Fem minuters promenad till jobb är ju inte fel.
Inte vill jag byta arbetsplats heller. Som någon sa: ”Du är där du ska vara”.

Jobbet är inte alltid lätt, och tiden räcker sällan till. När man är ”ledig” så är ändå ofta tankarna på jobbet. ”Novemberlovet” lär jag väl få ägna åt att rätta saker jag inte hunnit med. Så brukar det vara. Loven används för att hinna ifatt.
Men trots allt som ibland känns jobbigt, så uppvägs det med råge av mina fantastiska elever.

Vad händer i framtiden? Tja… Det får väl framtiden utvisa!

Barnmorska som inte vill utföra abort!

Kära Ellinor Grimmark!

Jag förstår att du har samvetsbetänkligheter angående aborter.
Att ta bort ett foster, som kan födas till ett normalt liv måste kännas svårt.

Jag undrar bara om du har tänkt på konsekvenserna av ditt handlande.

När barnet är fött av den mamman som av någon anledning inte ville föda sitt barn, vad gör du då?
Är du där när barnet misshandlas för att det inte är älskat?
Är du där när den missbrukande mamman inte kan ta hand om sitt barn?
Är du där när barnet blir placerat inom socialvården, hos människor som tar hand om barn för att det ger en inkomst?

Eller försöker du svära dig fri från det ansvar som du inte ville ta när fostret fanns i livmodern?

Har du ens tänkt tanken?

Har du barn Ellinor?
Förmodligen har du det, för du skulle ju inte genomgå en abort oavsett anledning.

Har du tänkt tanken att det finns andra som har samvetsbetänkligheter av samma typ som du?

Kanske är det läraren som inte står ut med att ha en abortmotståndare till mamma i klassen. Kan den läraren säga att han eller hon inte vill ha ditt barn i klassen?
Kan brandmannen som du vägrade abort, vägra att göra sitt jobb när det är ditt hus som brinner?

När du ställer krav på att slippa göra de arbetsuppgifter som finns i ditt yrke som barnmorska utefter svensk lag, så legitimerar du andra att göra samma sak.

Säg inte att om de inte vill undervisa ditt barn så finns det andra yrken, säg inte att vill de inte släcka branden i ditt hus få finns det andra jobb man kan utbilda sig till.

Det finns det för dig också!

Att skiljas är att dö en smula…

Så imorgon ska jag alltså dö, åtminstone lite grand… Igen!

För imorgon går 9C ut. En klass med 26 stycken elever ska lämna grundskolan för att gå vidare i sina liv, precis som många klasser gjort före dem.
26 elever som varit mina (och min kollegas) i tre år. Visst har det funnits moln på himlen, men det har varit tre fantastiska år med mestadels positiva minnen.

Häromdagen mötte jag min nya klass. Den som jag ska ha i tre år framåt. Jag kan bara hoppas att den blir lika bra och trevlig som årets 9C.
Samtidigt har jag under veckan träffat en del av mina gamla elever ur min förra klass, som också den hette 9C. De har tagit studenten, och till några av dem har jag blivit hembjuden på studentfesten. Det är otroligt kul att få träffa dem igen efter tre år och se deras steg in i vuxenvärlden, och höra deras planer för framtiden – jobb, utbildning, resor.

När jag står där och tittar på ”mina” 19-åringar, så stockar det sig lite i halsen, och jag får lite svårt att prata. På något vis vill jag inte släppa dem heller.

Men imorgon ska jag alltså dö lite, igen.

Då ska jag stå framför 9C och försöka säga något vettigt.
Jag vet att rösten kommer att stocka sig, och att jag kommer att ha svårt att säga något överhuvudtaget. Tur att min kollega är där.

Några tjejer som gick i nian ifjol, en klass som jag ”bara” undervisade, var på besök för några veckor sedan. De kommenterade just det, hur svårt jag har att prata ibland.
Ibland är jag väldigt lättrörd.

Men jag vet en sak. Mina elever är väl förberedda för gymnasiet. Jag och mina kollegor har gjort så gott vi har kunnat, och jag tror att de kommer att klara sig bra.

Ikväll tänker vi dock inte på det. Ikväll är det niornas avslutningsfest. Det ska bli kul att se dessa unga, vackra tjejer och unga ståtliga killar något mer uppklädda än vanligt. Se dem dansa och umgås med sina skolkamrater.

Men imorgon ska jag dö en smula…

Åtminstone en stund…

Mellanspel

Och till alla som innan ni såg melodifestivalen gnällde och klagade över att ”Du gamla, du fria” skulle sjungas på diverse språk, skulle jag vilja säga:
Håll tyst till ni vet vad ni talar om, och yttra er inte innan ni sett eller hört.
Sällan har jag hört eller sett så många kommentarer, på nätet och i tidningar, som kommit på skam.
Det var en fantastisk stund jag fick uppleva när jag såg det…

Nu skedde det aldrig, men om ni inte gillar att vår nationalsång sjungs på annat språk än svenska, så får vi backa långt tillbaka till början av 1900-talet, då den översattes till engelska. Eller när texten skrev om till ”grönköpingska”, dvs transpiranto.. Eller varför inte lyssna på Hasse&Tages variant…

https://www.youtube.com/watch?v=d9_3NT_141U

Lyssna på hela låten, inte minst Början med Monica Zetterlund.
Den har en fantastisk aktualitet!

Än en gång – Släng er i väggen!

Ekonomisk politik

Det är märkligt…

Så många det är som har svårt att få det gå ihop ekonomiskt. Fattigsverige är på väg tillbaka.

Alliansen vill sänka skatterna… För de flesta löntagare och inte minst pensionärerna innebär det att de får någon hundralapp mer i månaden.
För de som har det gott ställt innebär det någon (eller några) tusenlappar mer.

Folk stirrar sig blinda på att de ska få mer pengar efter skatt, men glömmer vad det kostar i form av högre avgifter, sämre personaltäthet på sjukhus och vårdhem, utförsäljning av statens (kommunernas och landstingens) egendomar.

Med högre skatt kan fler anställas inom det offentliga. Då kan fler betala skatt, och fler har råd att handla…

Under den industriella revolutionen pressades de anställda till sämre och sämre arbetsvillkor och löner. Inte förrän de gick samman och kunde via strejker höja sina löner blev livskvaliten högre och företagen gick bättre.
Företagen går bra när många kan handla deras varor. För att det ska kunna ske måste människor ha en dräglig lön och drägliga levnadsvillkor.

Utan lön kan man inte handla, och då går företagen i konkurs…

Se på Grekland…
Ja, de har inte skött allt de borde, men om man sätter allt för hårda villkor kommer ingen av dem att ha råd att köpa något allt. Då kommer den staten verkligen att gå i konkurs.

EU är ett fredsprojekt, ja…
Men det är också den fria marknadens projekt. Där företagen styr. Samtidigt tar företagen uppenbarligen inget ansvar…

Vi behöver uppenbarligen gå tillbaka till den ”blandekonomi” vi hade i Sverige förr.

Vi borde sluta lyssna på alla dessa Nobelpristagare i ekonomi, som nästan samtliga stödjer den fria marknaden (där få tar sitt ansvar för andra)

Var blev det av ordet solidaritet!!!

Häftigt…

Det är rätt häftigt att se de där snygga tonårstjejerna igen…
Så många drömmar man haft om dem 😉

Fast nu är de ju inte tonåringar längre. Det är 40 år sedan jag såg dem senast.
Men när vi var i tonåren förvred de skallen på varenda en av oss killar. Hormonerna var helt i olag…, eller var de det? 😉

Det var lite grand som om tiden hade stått stilla.
Att träffa dem igen, och på världens bästa ungdomsgård, Strandbadens Camping i Falsterbo var skitkul.

Campingen lades ner efter säsongen 1975, och idag finns där ingenting mer än förvuxen vegetation. Badmintonbanorna finns kvar, fullständigt övervuxna av mossa, men skrapar man bort den så finns asfalten där. Linjerna på banan finns också kvar. Man kunde verkligen göra färg på den tiden.

Att gå omkring på området och fundera över var toaletten egentligen var…, och att TV-apparaten som stod på gaveln på toaletten, att den fick stå kvar utan att någon stal den. TV-apparaten vi satt framför, utomhus, och tittade på Frankensteins monster med Boris Karloff, och andra klassiska skräckfilmer.

Och var var det egentligen tomten låg? Där tältet eller husvagnen fanns, men där man bara fanns på natten. På dagen fanns man vid badmintonbanan. Antingen spelade man, eller så tittade man på någon som spelade…, eller så var man bara. Snackade, umgicks, med kompisarna.

Och dansbanan, den i trä, som var ett andra hem. Där flipperspelen stod.., och jukeboxen. Dansbanan som brann ner, och ersattes av en anskrämlig byggnad, som borde brinna ner…

Tre saker skapade återträffen…
1. Min tanke på att göra en hemsida om campingen, men jag startade en grupp på Facebook istället. Ingen lade väl märke till den, den första tiden. Det var mest för min egen skull och som någon slags terapi. Sedan började brorsan sprida ”rykten” om den.

2. Brorsans tanke på en fika nere på campingen. Det var ganska långt innan sidan på Facebook egentligen fått spridning.

3. Torbjörns kommentar om att det hade varit kul med en återträff.

Ja, så blev det. Vi var 17 stycken som träffades.
Det var två vuxna, och så vi 15 barn och tonåringar. De vuxna är idag runt 80.., och vi andra är inte fullt så unga som tonåringar heller, även om vi nog kände oss lite så idag.

Och visst ska vi göra om det, på något sätt. Alla som var där var överens om det. De om inte kunde idag, missade verkligen något…
Men det kommer fler chanser…

Dina och mina åsikter…

Ursäkta mig, men jag har en annan åsikt än dig, och det tänker jag fortsätta med.
Jag accepterar att du har en annan åsikt, och jag respekterar det. Jag ber dig bara fundera över en del saker…

En gång för nästan hundra år sedan började en man tala till sitt folk.
Sitt och sitt för resten…
I vilket fall som helst ville han förändra samhället. Han var besviken på hur saker och ting hade utvecklat sig.

Vad är det bästa man kan göra då?
Man hittar en yttre fiende. Någon man kan ge skulden för allt. Arbetslösheten, ekonomin, skatterna…
Har man en yttre fiende behöver man inte tänka på de saker som är fel. Man kan alltid skylla på dem.

Det är väldigt enkelt att hitta en yttre fiende, och det man påstår behöver inte ens vara sant. Det behöver bara stödja ens egna åsikter och man måste kunna få folk att tro att det är sant.

Sen ska man bara övertyga folk…, och egentligen är väl det väldigt lätt. För vem vill inte egentligen tro att ”allt” är någon annans fel?

Börjar du förstå vart jag vill komma? Då slutar du säkert att läsa nu eftersom du tycker jag har fel. Eller så, någonstans så kanske du förstår vad jag menar.

Jag pratar naturligtvis om Adolf. Hitler, alltså.
Han hittade judarna. Allt kunde skyllas på dem. Jag menar, de till och med dödade Jesus. Inte för det spelade någon roll för Adolf. Han brydde sig ju inte speciellt om religion. Men ändå.

Nu kan man fråga sig… Vem har nu hittat någon man kan skylla på, och vem är det man kan skylla på?
Jo, invandrarna förstås…

Hade vi inte haft en massa invandrare hade allt varit bra. Ekonomin hade varit bättre, skatterna lägre och arbetslösheten hade naturligtvis varit mycket lägre…, eller?

Resonemanget känns kanske igen, men nu har du väl slutat läsa. Kanske  finnas möjligheten att jag har rätt, eller så tycker du inte om det jag skriver. Då blir du irriterad eftersom jag inte delar dina åsikter.

Nä, jag gillar inte alla invandrare, lika lite som jag gillar alla svenskar. Men bara för att jag ogillar en svensk, så innebär inte det att jag ogillar alla svenskar. Sätt in ordet invandrare i det sammanhanget.

Egentligen har jag inget problem med att du tycker som du tycker, så länge det inte finns en person som lyckas rida på dina åsikter, precis som Adolf red på tyskarnas åsikter på 1920-talet.
Adolf var duktig på att övertyga folk. Han hade samma åsikter som de flesta.

Problemet med Adolf var att han var en duktig demagog.

Att du tycker som du gör… att invandrare är ett hot, är inget problem.
Men det blir ett problem när många tycker som du, och det blir ett ännu större problem när vi får personer som engagerar sig i politiken som tycker som du. Speciellt om de utnyttjar dig.
När de tycker att de kan använda järnrör mot folk som inte tycker, tänker eller ser ut som du.

Du kan tycka att jag har fel.
Du kan möta mina argument mer andra.
Det är OK…

Skulle du av någon anledning läsa hela den här texten, och känna att du behöver skriva några ”väl valda ord” till mig då har du förmodligen redan gått över gränsen.

Den dagen du hotar eller tar till våld för att mina åsikter inte stämmer med dina…
Då har du blivit farlig.
Farlig för Sverige, farlig för vår demokrati, farlig för vår yttrandefrihet.

Den dagen är du farligare än alla invandrare i hela Sverige!
Då har du blivit en anhängare, en medlöpare, av precis samma sort som de som följde Adolf.

Det största problemet är trots allt att de flesta tyskar inte trodde att Adolf skulle gå så långt…

Men det gör väl inte de invandrarfientliga rasisterna i Sverige…

Eller??