Kommentar

De senaste dagarna har vi på SO-lektioner läst etik i alla klasser på högstadiet, och i årskurs 8 hade vi idag med ”Elevens Val” för första gången och där började vi ett litet arbete om partier. På en del av dessa lektioner har Svenskarnas partis möte på Limhamns Torg och de händelser som ägde rum där kommit upp och hur olika människor kan uppfatta dem.

I samband med ”elevens val” berättade jag just om vad som hände på Limhamns torg och om containrarna som utgjorde skydd på ett håll.

Alla eleverna uttryckte sin motvilja mot nazisterna. När jag då berättade att det var 5 nazister som var på torget (enligt en uppgift i media), och att det var dem polisen skulle skydda fick jag en underbar kommentar.

”5 stycken? Då kunde de ju lika gärna ha suttit i ett rum”.

Kanske det. Kanske kunde de ha suttit i en av containrarna. Tre vällovliga syften hade då uppnåtts.

  1. De hade varit skyddade mot demonstranterna. Allt enligt grundlagen.
  2. Polisen hade inte behövt skydda dem, och utsätta sig för demonstranternas missnöje.
  3. Man hade sluppit höra eller se dem.

Hade man sedan haft ett bra lås till containern, så hade man kunnat kasta bort nyckeln också…

Jag avskyr deras åsikter!

För mig är de pest och kolera,  Svenskarnas Parti, Sverigedemokraterna och likasinnade.
Jag önskar ingenting hellre än att stoppa dem, helst utrota dem från jordens yta. Det finns inget försvar för deras åsikter.

Jag är född och uppvuxen i Sverige. Mina föräldrar och mor- och farföräldrar också. Faktiskt hittar jag inga invandrare under 19- och 1800 talet i min släkt. Så långt jag hunnit i min släktforskning finns där inga under 1700-talet heller. Jag måste vara drömmen för en Sverigedemokrat på det viset.

Det finns invandrare jag inte tycker om, precis som det finns svenskar jag tycker illa om. Men det är personer, inte grupper… Och, ja… visst kan jag bli lite skrämd av folk när man möter stora grupper på stan, och visst kan jag ibland tänka tanken att ”mitt Sverige” håller på att försvinna. Det Sverige jag är uppväxt i.

Men mitt Sverige är bara mitt, och det har bara funnits i min tankevärld, för Sverige har alltid varit ett invandrarland. Folk från andra länder har kommit hit. Tyska fogdar och valloner från Belgien är tidiga exempel på det.
Folk kommer inte hit för att de vill, utan för att de flyr från något. Krig, förföljelse och svält. Precis så flydde hundratusentals svenskar till USA under 1800- och början av 1900-talen.

Jag stödjer med andra ord demonstrationen igår i Limhamn. Jag stödjer emellertid inte att demonstranter maskerar sig och kastar sten. Den form av protest många sysslade med, visslingar, sång, rop och liknande som dränkte SvPs budskap är fullt tillräckligt. När demonstranter tar till våld gynnar det bara dem de vill protestera mot. Om inte demonstranterna fattar det är de illa ute. Dessutom blir oskyldiga demonstranter inblandade och skadade därför att de råkar komma i vägen. Det gör också att protesterna och demonstrationerna blir mindre eftersom folk inte vågar sig dit av rädsla att bli skadade.

Nä, jag var inte där. Jag har inte sett eller hört mer än det jag läst i tidningen och på nätet. Jag vet bara att polisen var där för att utföra ett jobb som förhoppningsvis de gärna sluppit göra, därför att det också strider mot deras egna åsikter. Där de redan i förväg visste att attacker från vissa demonstranter skulle ske.

Polisvåld kan aldrig försvaras. Men om du blir utsatt för stenkastning och liknande av en folkmassa som är många fler reagerar du med adrenalin, och tar i mer än du borde. Det är inget försvar, men mänskligt.

Churchill lär ha sagt: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.”
Demokrati har många fel, somliga kallar det majoritetens förtryck, men det ger oss också möjligheten att uttrycka våra åsikter och påverka den politik som förs.
Problemet är ju att man då kan framföra åsikter, som en stor majoritet inte tycker är rumsrena. Men om man nu hindrar nazisterna, var drar man gränsen nästa gång.
Då är det bättre att dränka deras åsikter i ljud!

På ett sätt påminner mig situationen om Tyskland på 20-talet, när olika politiska grupper slogs på gatorna, kommunister mot nazister. Vi vet hur det gick.

Angående Reinfeldt tal om ökade flyktingströmmar

Efter Reinfeldts tal häromdagen ska, enligt Aftonbladet, nu Sverigedemokraterna lägga om sin valstrategi.  Jag tror att det beror på brist på empati och omvärldskunskap hos Jimmie Åkesson och hans gelikar.

Det började med att Reinfeldt hade den stora fräckheten att prata om ökad invandring.
Ingen hade varit gladare än jag om världen hade varit utan en massa flyktingar. Tänk en värld utan naturkatastrofer, krig och terrorism.

Bristen på omvärldskunskap är när man tror att m an kan rädda folk i närområdet när IS (Islamska staten) konsekvent tvingar folk med andra religioner att konvertera till Islam. Man tvingar dessutom muslimer med andra uppfattningar att anta IS åsikter.
Sådant händer även på andra platser i världen till exempel i östra Afrika.
Extremister och terrorister finns nämligen överallt, och de är inte bara muslimer. Det finns många extremister även i kristna länder. Enligt min åsikt har vi t ex Tea Party-rörelsen i USA.
Krig och förtryck finns också på många platser i världen.

Var sätter man gränsen? Var är närområdet?

Var är empatin när man inte egentligen bryr sig om andra människor och deras, mer eller mindre, omöjliga levnadsförhållanden. Skulle nu någon Sverigedemokrat läsa det här, så betyder empati ungefär medkänsla, det vill sig förmåga att sätta sig in i någon annan persons situation och ha förståelse för dem och de förhållanden de lever under…

Ett sådant parti kan vara eller bli oerhört farligt. För om politiker inte har någon empati, så kommer det förr eller senare att också drabba dig. Sådana politiker vill inte jag ha, förmodligen inte du heller.

Minns vad Heinrich Heines (1797 – 1856) skrev: ”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor”. Det gjorde man i Nazityskland. SD är deras arvtagare.

Så gör som jag. Rösta INTE på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet.

Är man intresserad av whisky är ett besök i Skottland ett måste.

Ifjol var jag i Speyside, och bodde då i en av Skottlands högst belägna byar, Tomintoul. Det var en mycket trevlig liten by, som låg mycket vackert.

Den här gången gick resan till whiskyns Mekka, Islay. Har man som whiskyälskare inte varit här, då bör man åka dit.

Till Islay kan man flyga från Glasgow, men vi valde att flyga till Edinburgh och köra bil i 3 timmar till Kennacraig där båten till Islay går ifrån. På vägen passerar man Loch Lomond och andra vackra platser.

ll

ar

Framme i Kennacraig tar båtfärden cirka två timmar.
Vi körde iland i Port Askaig, vars hamn ligger skyddad av höga klippor.
Därifrån körde vi till vårt Bed & Breakfast, Dha Urlar, i Cruach strax utanför Bowmore, som är största orten på ön. Där bor ca 800 av öns 3200 invånare.

Första kvällen åt vi på Hotel Bowmore, och efter måltiden ville vi naturligtvis ha en whisky.

pb

Ägarens son, Peter, gav oss listan och vi noterade priser på mellan £3,40 och £19 för en ”dram” (=2,5 cl)…
Det sistnämnda var en Octomore, världens rökigaste whisky (?). Det tyckte vi naturligtvis var lite dyrt, så vi tog en av de billigare. Då tog Peter fram Octomore Orfeus och slog upp en centiliter åt mig, så jag fick prova, free of charge…
Det var och är den godaste whisky jag druckit.

Under våra fyra dagar på Islay besökte vi alla destillerierna på Islay och även det på ön Jura.
På Jura bor det bara 200 invånare, och enda sättet att ta sig dit är med en liten färja, som tar 10 minuter, från Port Askaig.

ju

kil

 

Jura

 

 

 

 

Islay

 

 

v

 

 

Vanlig väg på Islay

 

 

För att lära sig mer om whisky kan man gå på rundturer på destillerierna. Trots att tillverkningsprocessen är likadan på alla destillerier, lär man sig alltid något nytt. En rundtur kostar ofta runt £5, och man får ofta en dram eller två efter rundturen, och ibland ett whiskyglas med destilleriets gravyr

Islay har världens rökigaste whisky, men inte all är rökig. Bruichladdich har både världens rökigaste och helt orökig whisky.

Eller varför inte prova en ”whisky and chocolate-pairing på Caol Ila. Man får någon centiliter av 5 av deras whiskysorter och fem olika chokladbitar, och ser om de passar ihop eller inte, om de förstärker varandras smak eller inte. Verkligen njutbart!

Behöver jag säga att jag hade några flaskor med hem? J

Efter Islay hade vi en dag i Edinburgh. Vi gjorde ett snabbt besök på ”The whisky experience”, utställning och försäljning. Köp inte er whisky där bara, eller någon annanstans i Edinburgh. Den är bara dyrare.

Köp whiskyn på destillerierna. De har ofta större och ner intressant sortiment… och billigare.

Att förödmjuka…

Igår satte jag mig tillrätta för att titta på semifinalen i fotbolls-VM mellan Tyskland och Brasilien.

Eftersom jag tippat Tyskland som vinnare höll jag naturligtvis på dem, även om Brasilien alltid varit en favorit.

Inledningen från Brasilien var snabb, men efter 10 minuter hade Tyskland kommit in i matchen, och strax därefter gjorde de sitt första mål…

Sen tog matchen slut, eller rättare sagt, sen var det ingen match längre. Efter 30 minuter led jag med Brasilien. Det var inte roligt längre. Brasilien var och blev utklassade och det syntes så tydligt hur dåligt spelarna mådde och hur besvikna och ledsna de var, precis som den brasilianska publiken.

Tyskarna spelade bra, naturligtvis. De sågade sig igenom Brasiliens försvar och gjorde mål på mål. Men någonstans började jag längta efter slutet, så de slapp att bli ännu mer förödmjukade. Önskade att Tyskland skulle lägga av med sin överlägsna fotboll, bara spela av matchen, inte göra fler mål. Kanske till och med låta brassarna få ett ”tröstmål”. Det fick de i och för sig, men inte förrän tyskarna ledde med 7 – 0.

Var går gränsen mellan överlägsen och förödmjukande?
Att förödmjuka någon på fotbollsplan på det här viset kan aldrig vara bra för någon.

Kan bara hoppas att Brasilien tar sig samman och vinner matchen om tredje pris, oavsett vem som blir motståndare.

Sorg…

Igår var jag på en tillställning jag inte ville gå på, en begravning.

Den avlidne, som dog av en följdsjukdom till gallsten, var en 23-årig före detta elev till mig.
Under mitt mentorskap för honom avled hans mamma under sommaren mellan åk 7 och 8. Familjen var alltså hårt drabbad redan innan.

Pojken var känslig, oerhört snäll och vänlig.  Många var de gånger då han behövde gå ut från lektionerna när gråten, av naturliga skäl, kom över honom.
Hans sätt att uttrycka sig speglade lite hur speciell han var, på många sätt. När vi vid något tillfälle besökte kyrkan ville han visa var hans mamma bodde, det vill säga var hon var begravd.
Vid ett tillfälle efter sin mammas bortgång fick han av en ovetande person frågan ”Vad jobbar din mamma med?”. Hans svar blev ”Hon jobbar som död”.

Nu är han själv borta. Kvar finns hans far och 2 år yngre syster.
När han började i åk 9,började hans syster i åk 7 på skolan. I början tänkte jag inte så mycket på det, men alltefter som tiden gick såg jag att hon verkade mycket starkare än honom.
Hon verkade ha lättare för sociala kontakter och hon tog för sig.

Så försvann han till gymnasiet, hon gick kvar och mitt intryck av henne förstärktes. Hon var den starka.
Efter att han slutade på skolan träffade jag honom bara några gånger, men fick höra att han fått någon form av diagnos, gått om gymnasiet, tagit studenten, och börjat på en eftergymnasial utbildning. Man kan fundera på varför hans problem inte diagnosticerades innan…

Så en dag i början av juni stod dödsannonsen i tidningen. Ingen visste något, ingen förstod något. Så småningom fick vi veta varför han gått bort.
Av en händelse träffade jag systern på en studentskiva, därför beslutade jag mig för att gå på begravningen.

Kyrkan var fullsatt. Släkt, vänner och gamla klasskamrater. Systern hade skrivit om honom, och prästen berättade för församlingen, med hennes ord, om honom. Om hur viktig han varit för henne och sina kamrater, om den värme, vänlighet och vänskap han spred.

Då började jag förstå att jag kanske haft fel om honom. Att han kanske varit starkare än jag trodde. Att systerns styrka kom från honom, att han gjorde henne stark.
Något svar kommer jag aldrig att få, men jag som så många andra kommer att minnas honom länge.

Vila i frid, Johan!

 

Är det bara jag..?

Vad är det organisationen Femen sysslar med?

Vad är det som gör att de tror att uppvisandet av sina bröst är ett inlägg i debatten om kvinnors frihet.
Jag sympatiserar absolut med grundtanken att alla människor, män som kvinnor, ska vara fria att klä sig och uttrycka sig som man vill. Åtminstone om det inte skadar andra.
Men behöver det inkludera nakenhet till varje pris?

Vad är syftet att göra det specifikt i en moské?
Är det verkligen att respektera sina medmänniskor att klä av sig nakna/halvnakna i en byggnad där så många tar på sig extra kläder för att visa sin vördnad inför något vi inte kan eller vill förstå?
Vad är det som gör att de tror att den nakna kvinnokroppen är så intressant i det här fallet?
Hade det inte räckt att ta av sig slöjan inne moskén? Hade inte det väckt tillräcklig uppståndelse?

Jag måste medge att jag inte förstår hela grejen med slöja…
Jag gillar långt vackert hår, oavsett färg. Jag kan inte förstå varför man måste dölja det under en slöja.
Jag kan heller inte förstå varför man på vissa platser i världen tvingas dölja håret, inför män och en gud, bara för att man är kvinna. Att det skulle vara att visa vördnad.
På en del sådana platser har männen ganska långt hår, och odlar dessutom skägg. Det kan till och med vara förbjudet att raka sig. Extra hårbeklädnad på en man är alltså bra?

Ville dessa kvinnor verkligen göra någon sensation skulle de kanske i stället raka av sig håret.
Vad skulle man göra i en moské om en kvinna kom in med helrakat huvud och utan slöja?

Läst…

Så där på lördagskvällen bestämmer jag mig för att kolla in Skånska Dagbladet på nätet.
Blicken dras omedelbart till en artikel om den politiske vilden Lars Rosenberg i Ystad.
http://www.skanskan.se/article/20130621/YSTAD/130629933/1018/-/ystadspolitiker-i-rasistiskt-utspel-

Omedelbart lägger jag märke till att denne före detta Sverigedemokrat har en mustasch som är märkligt lik en viss Nazipolitiker i Tyskland på 30 talet.
På samma sätt som denne Nazipolitiker skulle kunna ha uttalat sig i början av sin karriär pratar han om de semitiska folkens stora barnproduktion.
För detta är han orolig…

Jag är mer orolig för att Lars Rosenberg själv har skaffat barn som kan indoktrinerat till en massa nonsens…

På tal om semiter…
Är inte Rosenberg ett vanligt judiskt namn i Sverige?

Behov

Försäkringskassan…
Staten under Alliansen…
Hur de allierar sig mot de svaga, de som behöver hjälp…

Det är märkligt att de som är utan armar och ben ska klara sig utan hjälp, medan de som är utn hjärna blir riksdagspolitiker eller anställda på Försäkringskassan!

Jag vet…
De följer bara regler, de på Försäkringskassan. Jag känner folk som arbetar där. De är trevliga…

Men är de inte nog nu…?
Borde man inte sluta slå på dem som redan ligger?

Vad är ett ”hjälpbehov”?
När har man rätt att få hjälp?

Så länge man arbetar och betalar skatt är allt bra, men så fort det av någon anledning tar slut, så är man ingenting värd. Det trots att man betalat in skatt i många år.
Om de åtminstone hade varit ärliga. Sagt att ”så länge du är frisk, så räknas du. Sen skiter vi i dig!”
Då hade jag förstått.

Men jag har inte betalt skatt för att de ska vara så. Jag vill ha mer. Jag vill att andra ska ha mer…
Jag hoppas att jag aldrig blir så sjuk att jag behöver hjälp av ”systemet”, trots att jag i 35 åt betalt till det….
Men om…
Om jag behöver det vill jag att det ska fungera!

Min röst kommer ”Alliansen mot folket” aldrig att få!

Jag blir så förbannad….

Små pågaspolingar tror de vet allting.

Sverige har under sedan slutet av 1800-talet organiserat sig mot arbetsgivare som  sugit ut sina anställda.
Sedan 30-talet har vi Saltsjöbadsavtalet, som gör att arbetsgivare och arbetstagare ska göra upp utan statens inblandning…
Det respekterar jag!

Den senaste tiden (rätt länge, tyvärr) tycks det vara så att tonåringar har problem med att förstå vad det handlar om. Om de hade tittat på löneutvecklingen de senaste åren så hade de upptäckt att löneskillnaderna i Sverige har blivit allt större.

Vem säger att VD:n som kör sitt företag i botten är värd mer lön än den lokalvårdare som tömmer hans papperskorg!
Vem säger att politikern är värd mer än den som skriver hans tal eller som sköter hans kansli!

Utan de som tömmer sopor fick vi större problem än om vi vore utan de som sysslar med börsaffärer…

Vad vore tandläkaren utan sin tandsköterska?
Vad vore läkaren utan sjuksköterskan?
Vad vore läraren utan elevassistenten?

Vad vore de som ”bestämmer” utan de som utför arbetet???

INGENTING!